Kommunikatören John Mellkvist har de senaste åren gjort sig känd som en förkämpe på området ålder. Eller snarare mot det vi idag definierar som ålderism. En företeelse som trots de senaste årens mångfaldsdebatt fortfarande tycks frodas, inte minst inom rekryterings- och bemanningsbranschen.
Han har kallats åldersambassadör och åldersaktivist och har de senaste åren blivit en uppmärksammad röst när det kommer till just ålderism. John Mellkvist är en av få som på djupet engagerat sig i de fördomar som tycks prägla samhället och i förlängningen rekryterings och bemanningsbranschen.
- Ålderism är ett samhällsproblem som i grunden handlar om vår syn på mänsklig förmåga. Man blir ju bevisligen bättre på många saker över tid men vi har i samhällsdebatten fokuserat alldeles för mycket på vad man blir sämre på med stigande ålder. Det är klart att man blir rädd för att åldras med det perspektivet, säger John Mellkvist.
De flesta skulle nog vara överens om att vissa färdigheter förbättras med erfarenhet. Ledarskap, riskanalys och inte minst interpersonella relationer är just sådana delar och inte minst sådant som värderas i arbetslivet. För John Mellkvist som beskriver sig själv som lillgammal redan som barn, är det just dessa färdigheter vi tycks vara dåliga på att värdera. Och enligt John Mellkvist finns det mycket att tjäna på ett nytänkande här.
- Det blir en form av riskminimering. Har du mycket livserfarenhet i företaget så skapar det en grundtrygghet och dessa personer blir ofta ”moraliska ankare” i organisationen. De kan bidra till en sund arbetskultur samtidigt som yngre eller mindre erfarna medarbetare kan agera friare med någon att fråga. Uppenbara fördelar som främjar samarbete, kompetensöverföring och respekt över generationsgränserna.
Ny teknik överbryggar ålderism
Tekniska innovationer har alltid inneburit stora samhällsförändringar, så även under 2000-talet. Inte minst har sociala medier på många sätt skapat en bro mellan generationer och på så sätt blivit ett viktigt redskap i arbetet mot ålderism.
- Det är uppenbart att digitaliseringen gjort många företag ängsliga när det gäller ålder. Både när det kommer till synen på yngre, där man vill ha något nytt och hålla ned kostnaderna, men också när det kommer till äldre, som ofta ses som oflexibla och mindre digitalt drivna. Det här är ironiskt då vi just nu ser hur generationen baby boomers är de som snabbast rusar in i den digitala världen, menar John Mellkvist och tar upp TikTok som exempel.
- De har gjort ett intressant vägval och beslutat att frångå generationsindelning i sitt målgruppsarbete och istället utgå från ”consumer mindset” på plattformen. Man umgås och skapar gemenskap utifrån intressen och beteenden snarare än ålder eller generationsaspekter.
Ålderism – som mångfaldsfråga inte som andra ismer
Ålder tillhör idag en av de sju diskrimineringsgrunderna men tycks trots det vara ett av de minst uppmärksammade områdena av mångfaldsdebatten. Förvånande enligt John Mellkvist, med tanke på att ålder berör alla. Mångfald är en viktig aspekt att ta med när man pratar om ålderism.
- Ålderism drabbar ju olika individer på olika sätt. Kommer man från ett land med en större grundrespekt för de äldre – exempelvis via en stark visdomstradition eller veterankultur – så kan mötet med Sverige bli något av en chock. Som ism skiljer sig ålderismen från de andra på ett avgörande sätt. Den handlar inte om grupp mot grupp utan om synen på dig själv. Att bete dig ålderistiskt är att nedvärdera dig själv i framtiden. Förr eller senare kommer du sannolikt i kontakt med ålderism och då är det naturligt att reagera, men din röst väger i många fall tyngre och kan göra större nytta om du använder den som stöd för någon annan än dig själv, redan nu.
Ålder inom rekrytering och bemanning
Rekrytering och bemanning tycks vara ett av de områden där ålderism slår tydligast för att inte säga hårdast. Siffror från Linnéuniversitetet och Uppsala universitet visar att åldersdiskrimineringen är omfattande i Sverige och börjar redan vid 40. Så vad bör de som rekryterar bli bättre på?
- Man måste jobba med fördomarna. Att man gör stereotypa associationer till olika ålderskategorier, exempelvis hungriga unga och trötta äldre. Hur företag uttrycker sig är extremt viktigt för vilka som känner sig välkomna. Många skulle bli förvånade över hur stor skillnad en öppen formulering som ”vi välkomnar sökande i alla åldrar” kan göra. En annan poäng är att de yngre tar intryck av hur de äldre behandlas och vice versa. Bra kommunikation sätter bilden av ett företag där alla kan utvecklas och stanna längre. Det fungerar som en tydlig avsiktsförklaring vilket stärker varumärket, både utåt och inåt.
Att ordet talang borde ha en åldersfri definition är det nog få som skulle argumentera emot men samtidigt tycks just åldersdefinitionen dominera.
”Ung talang” är något som prisats länge. Ett exempel är tidningen Forbes lista på trettio talanger under 30. Att den nu kompletterats med en lista för 50 över 50 kan ses som ett tecken i tiden, på att man resonerat för enkelspårigt. Hela talangbegreppet har helt enkelt varit väldigt fördomsstyrt men håller på att omdefinieras i takt med våra längre och allt rörligare arbetsliv, menar John Mellkvist.
Även på individplanet finns många insikter om åldrandet som kan vara viktiga – om inte för andras skull – så för ens egen, att känna till.
Att man har en förståelse för att åldras är att utvecklas och vi alla genomgår processen på så olika sätt. Man kan se det lite som en balansräkning, eller ett mixerbord om man föredrar den jämförelsen. Dina olika styrkor och svagheter förändras över tid, både i antal och nivåer. Det är därför viktigt att inte fastna i din ursprungliga bild av vem du ville bli, utan att då och då ifrågasätta denna genom att göra en ordentlig inventering av din kompetens. Många små förändringar kan, nästan obemärkt, ha förflyttat dig till en helt ny plats.